Har inte hunnit me å skriva här på ett tag...

Min älskade mormor är väldigt sjuk och alla tankar och all tid går åt till att hälsa på henne och fundera på alla provsvar som kommer i morgon... Känns jätte jobbigt att se en annars så alert dam som är på kurser och möten helt plötsligt liggandes i säng hela dagarna. Hon har tappat 6 kilo på två veckor och jag vet att beskedet imorgon inte är roligt... Har aldrig bett till någon där uppe i himlen förut, var nog första gången jag bad förra torsdagen. Vet inte om någon lyssnar men man kan ju alltid hoppas... Vet inte om det hjälper men det känns som en liten tröst i eländet... Önskar inte ens min värsta fiende denna sjukdom...

Njut av livet, det är oerhört skört. Förverkliga dina drömmar och lyssna till ditt hjärta...