Kom ju upp en ettåring i torsdags från Axevalla vid namn Mimmi's Herbert. Den lille killen är född ute och har sedan gått på lösdrift tills i tisdags... hm ja efter många infångningsförsök har den lille varit ute sedan i torsdag. Sa åt min mor att nu ska han in, punkt slut. Jag hämtade mina handskar och en lång longerlina och stegade med stor stövlarna uti hagen. Min mor kom baki med en bunt gröngräs i händerna. Frust och pust sa den lille, vad i hela friden är du för en konstig häst??? Har ju tidigare läst och beundrat den enormt skicklige Monty Roberts böcker. Är inget proffs ska jag förtydliga utan befinner mig lååångt ner på kunskaps stegen. Men har iaf insett att bråka är ingen idé utan nu ska ja snacka hästens språk med min kropp. Vi tog det lugnt från början och lät honom komma fram själv och äta, ett stort problem är att han är rädd för händerna. Höll väl på en halvtimme eller nåt sådant. Då beslöt jag att nu var det dags för min plan. Min mamma sa men sluta nu vi kommer ju aldrig få in honom när du jagar iväg han. TYST sa jag för mig själv, men gnatet tystnade inte konstigt nog... ;)

 Nja tänkte jag att ja får väl dra en liten kort redogörelse för planen, bara ho bli tyster. Jaha sa mi mor å såg sådär roligt undrande ut, jaja... å så satte ho sej i lillens hö och klia sej antagligen i skallen och tänkte nog din lilla gormiga unge...

Jag fortsatte enligt min plan, satte fart på han och bjöd in honom till mig. Blev så glad när det funka varje gång... jag drev honom till min mor och gick min väg och kom tillbaka... Han började lita mer å mer på mej, ja han lukta på min mor me såklart hon hade ju gröngräs förtusan. Nä sa ja nu ska han gå och ja satte fart på han en sista gång, efter varje gång ja satt fart på han så började han ty sig mer å mer till mig. Jag tog en näve gröngräs och lät honom komma fram och äta, när han stod å åt fick jag ta på mulen och innan han visste ordet av så höll jag honom i grimman. Min mor fick komma och hjälpa mig när jag skulle knäppa fast men sen gick allt bra å nu står han i boxen och äter och sover antagligen gott inatt.

När vi gick till stallet me Hebbe så sa min mor, hm vår egen lilla hästviskare... Sen gick hon till Mats å skröt över att vårat uppdrag lyckades. Han svarade antagligen, jaahaa... han är en av fyra som den lille Hebbe lurat i flera dagar...

I övrigt är allt bra med de övriga fyrbentingarna...

Lizzan och Nalle mår bra eller ja Nalle mår bra nu efter att han kräkts ner mitt framsäte... så hans lilla matte har fått skura bilen ikväll...

Vi ska börja gå handler kurser sedan för en jätte duktig handler eller ja faktiskt en utav dom skickligaste i sverige, en som föder upp väldigt fina Sibirien Husky. Kanske man får ordning på Nalle, vore jätte roligt då matte vill ställa ut :)

Bilden: Nalle och Kapplandet's "bus Harry" leker.

Ha en gör trevlig helg!

Ciao...