Lilla mor, vem är väl som du ingen i hela världen.

Min mamma är den största djurvän jag känner. Hon har som alltid satt ut mat till sina pippisar... efter många om och flyby's fick jag fota ;-)

Ut i skogen och rör dig, ska du se att allt negativt helt plötsligt är som bortblåst. Har du dessutom en eller två finska spetsar med dig kan du få röra dig ordentligt ;-)

Var på den dagliga promenaden idag i det underbara vädret, håller fast vid lagt kort och släpper kontrollen... hm... hallå någon finsk spets här eller... nä endast två golden som snällt följde med på rundan. Mina gangsters hade bestämt sig för att återigen skälla ut den gamla ekorren i samma träd som dagen före och dagen före det... Jag hoppas för ekorrens skull att han antingen är döv eller har införskaffat hörlurar med fm radio... Idag blev han utskälld av TVÅ spetsar i högform... snön kom alldeles för fort och för våldsamt i jaktmarkerna så finnarna får nöja sig med att skälla ekorre, järpe och någon tjäder om de har riktigt flyt en dag på grönland... annars får de hålla sig till ekorren. Nåja vi fortsatte promenaden i det underbara vädret jag och min mor... Inga hundar kom de har tydligen väldigt stora lock för öronen :-)

När vi sedan närmade oss ekorrens träd hörde vi knallkorkarna som stod kvar vid samma träd och gafflade i kör med varandra... Nallis kom tillslut och var jätte lydig fick han höra... Inte ett spår efter tiken som helt plötsligt var borta... Jaja sa jag, hon har smitit till Petterson och blandisen Fia, förstås. Får ta bilen och hämta henne, j*la hund, hopplösa tikskrälle!

Vi promenerade ner mot gården och blev mött av en överlycklig finska som undrarde vart vi tagit vägen, som hon hade sökt... Jag fick bita mig i läppen och be tiken så mycket om ursäkt för alla hemska ord jag sagt om henne...

Väl nere på gården fick jag skynda att sätta in hundarna i bilen för lilla Camiell, hingsten, hade rymt till stora Simona, den konstant brunstiga märren på nära 1,70m i manke. Tack gode så är hon för ovanlighetens skull inte brunstig nu. Sen kunde jag andas ut och styra kosan hem och till palten som jag längtat efter ett bra tag.

Det var dagens äventyr på grönland...

Ciao.

Äntligen kom den efterlängtade snön. Det blev genast ljusare ute och humöret blev på topp för både människor och djur iaf i min familj :-)

Var på den dagliga promenaden och beslöt efter en pik av min kära mor att återigen släppa kontrollen och det jag gjorde... Soumenpystykorvas drog som två streck men döm till min förvåning att de var duktiga på att komma tillbaka :-) Sköönt!! Vi gick och vi gick tills hundarna hittade ett älgkadaver intill vägkanten som lilla nallen hade dragit fram... vi vände på klacken och travade hemåt i rask takt... Hundarna följde med utan protester tills lilla Lizzie och buffeln Azzar drog iväg på en runda... Vi fortsatte gå och tänkte att skrällena får springa ikapp oss... haha sa dom och sprang antagligen en bit längre... Vi var ca en km från byavägen och inga hundar kom tillbaka, endast Nalle och lill Harry var duktiga och höll sig i närheten...  tillslut kom Lizzan efter många om och men, jag andades ut och kopplade mina två. Nu var det bara buffeln kvar som tydligen bestämt sig för att springa tillbaka till kadavret och äta lunch... nåja han kom tillslut när vi nästan var hemma med tungan hängandes vid knäna. Jag kände mig stolt över mina två som var lydigare än min mors väldresserade golden retriver ;-)

Även finn spetsar kan lyda. Nu håller jag fast vid lagt kort och släpper hädanefter kontrollen :-)

Vaknade upp på morgonen och var förberedd på att gården snöat igen... men till min förvåning stod regnet som spön i backen! Sicken vinter... Tog som vanligt en lång skogs promenad med hundarna, min mor och hennes bufflar (golden r.) följde med som vanligt... same procedure as last... innan det var färdigt var det bara jag och min mor kvar i skogen och våra kära hundar var puts väck... haha inte bara mina finnar som smet denna gång. Nåja min mor har sagt åt mig att släppa kontrollen dom kommer tillbaka... Jaja denna gång tänkte jag att nu släpper jag kontrollen dom kommer, jo visst gjorde dom det efter en promenad på två timmar. Genomblöt och lite less så kopplade jag mina vildar och vi fortsatte promenaden i jakt på lill Harry, den lilla buffeln i gänget på 5 månader... ingen Harry så långt ögat kunde nå. Efter många om och men hamnade vi på gården och där satt den lilla och viftade på svansen. Slutet gott, allting gott ;-)

Och kom ihåg att släppa kontrollen!

Visst är det underbart att solen visar sig, en sån underbar dag det är! Tog en lång härlig tur med hundarna i förmiddags solen. Nalle är klockren men den lilla tiken är expert på att kamoflera sig. Är övertygad om att hon hela tiden håller sig i närheten men hon syns inte till... Dessa finska spetsar ;-)

De är underbara små röda antagonister.

Äntligen! Nallepalle har ställt fågel fint hela hösten men nu åkte skrället dit! Duktig ponke! Tyvärr var det fågeltomt på jaktprovet så det fattades två poäng från pris denna gång... jaja, grabben är duktig så ettorna kommer bara man har tålamod...

"Ha de"

Visst är det härligt med hösten och dess färger! Var på en av våra dagsturer och njöt av det underbara vädret... dessa dagar gör att man härdar ut vintern...

Nalle hittade en älgskonk som han nödvändigtsvis var tvungen att rulla sig på... fy vad äckligt! Han försvarade sitt byte mot lilla Lizzie...

Äntligen är det dags! Så kändes det på väg ner till sundsvall... förhoppningarna var stora men slogs ner ganska snabbt... släta ettor på både Nalle & Lizzie... Jaja, bättre lycka nästa gång brukar man ju säga. Fick kritik för päls förlust på benen?! på båda hundarna... fattade ingenting, det är ju inga samojeder precis! Vilka han hade dömt innan... Nåja roligt hade vi...

Lizzan tog sin sovplats och var nöjd med den ;-)