Vill önska alla en god jul och ett gott nytt år!

Miro kan jag skriva en hel bok om. En helt underbar ponny med ett hjärta av guld och glimten i ögat. Han mätte 144,5cm i manke och var efter Värends Pedro (elit) - Maraschino - Wotton Bracken.

Tårarna rinner ofta när man tänker tillbaka på denna underbara häst. Miro är hästen som betytt mest av allt i mitt liv, min ängel. Han köptes nere i Ystad hos Leif-Göran Rassmusson som på den tiden (1992) födde upp välstammade New Forest ponnyer, han tävlade även i fyrspann på SM nivå med ett spann som bestod av fyra vita New Forest ponnyer. Vi åkte dit för att titta jag och min mamma. Ponnyn som fastnade i mitt hjärta på en gång var Miro, en oinriden 6 åring som i och för sig var mycket tömkörd och kunde mycket från marken. Leif-Göran hade två ponnyer som inte passade in i fyrspannet då dessa var bruna och den ena var Miro och den andra var hans halvbror Dino Step som jag tror var efter Fellow om jag inte minns helt galet. Dino Step hade väldigt fina gångarter och hade kunnat gå långt som dressyr ponny, han var 4 år och så här i efterhand så hade han nog varit lättare att hantera för mig... men Miro var ponnyn som jag fastnade för första gången vi såg varandra i ögonen. Min mamma hade hoppats på Dino Step men eftersom att jag betalade halva ponnyn själv så var jag ju tvungen att få bestämma lite mer kanske :-)

Miro kom hem till norrbotten i augusti 1992, dom hade då ridit in honom lite lätt och han hade även (stackaren) fått vara med på ridläger under sommaren.

Miro min Miro, han var en kille med mycket nerv och en turboladdad motor. Skorna glödde under ridpassen och ja det var inte en så bra kombinaton med en grön 11 åring på en gröönare 6 åring om man säger så. Men min mamma hjälpte mig oerhört mycket och det är jag oändligt tacksam för. Hon tömkörde och red honom mycket och lämnade honom även på tillridning och utbildning hos Maria Eriksson i Kalix. Detta var mycket värt. Vi tränade även för Maria flitigt och tack vare det slutade nog denna saga lyckligt trots allt.

Vi var på många sken turer jag och Miro, han missförstådd och otrygg med mig på ryggen och jag otrygg men tuff tillika... Han bockade och härjade mest varje dag första tiden, ibland satt jag kvar och någon enstaka gång inte. Men det är inget negativt som inte har något positivt med sig, jag blev en fena på att hålla mig kvar och balansen blev grym ;-)

Nåja vi kom vidare från detta och tillslut och många turer hann passera under åren... Min mamma tyckte vi skulle göra korv av honom när jag föll av och landade på huvudet och fick en rejäl hjärnskakning, men jag grät hejdlöst och så var den faran över... Det var ju faktiskt mitt fel för jag styrde honom mot ett dike i full galopp och satt inte kvar när hoppkanonen spänstigt hoppade över... Detta fick min mamma reda på först ett par år senare :-)

Miro var min drömhäst som har största delen av mitt hjärta, vi har haft mycket roligt under åren och tävlat till La hoppning och Lb dressyr. Denna ponny hade kunnat gå hur långt som helst med en rutinerad ryttare som inte hade så dåliga tävlingsnerver som jag... Vi tränade 1,30m banor och enstaka hinder på 1,35m. Han hade en enorm kapacitet och en hoppteknink många skulle betala dyra pengar för att få på sina hästar... Miro var en häst som var självgående, turboladdad och fantastiskt rolig på alla de sätt...

När han kom hem så var jag ofta inne i boxen med honom och borstade, han försökte ofta knuffa ut mig genom dörren och jag förstod inte varför... han var ju kissnödig för bövelen! När jag förstod det gick jag snällt ut och tittade åt ett annat håll tills han var klar... Vi hade hästhagen nära byavägen och han lärde sig vilka tider jag kom hem med skolbussen, exempelvis så slutade vi halv fyra på tisdagar, min mamma såg han vandra upp en stund innan bussen skulle komma och där stod han och kikade efter bussen tills den kom och jag klev ut och gick in i hagen och hälsade... Han var min bästa vän, en vän som man bara har en gång i livet. Han var/är min ängel och kommer alltid att vara kungen i mitt hjärta.

Tyvärr var han skade drabbad i vänster fram och även detta stoppade hans tävlingskarriär. Men han var en sann vän och det är mer värt än en massa rosetter...

Tyvärr fick Miro cancer i skapet och detta gjorde att han fick ont och inte kunde kissa. Inget fanns att göra då jag inte ansåg det rätt att ha honom på sulfa hela hans liv. Den 3 april 2003 somnade min vän in hemma på gården, det var det tuffaste beslutet jag tagit men även det bästa. Kan låta konstigt men jag tror inte att någon vill se sin vän lida.

Miro Step var min älskade vän som jag alltid bär och håller honom varmt i hjärtat.

Tänkte fortsätta att berätta om mina hästar och hästarna i mitt liv :-)

Simona Q (klass 1 föl) är numera min mammas häst, mammas egna uppfödning undan ett sto som hette San Q (premierad AB) som var e. Any Questions - Drabant - Gaspari. San Q betäcktes först med Flyinge Artist men tog sig inte och betäcktes då med Flyinge Stanford och blev dräktig, resultatet blev Simona Q. Simsa är ca 1,70 m i manke, avblekbar flugskimmel. En häst med mycket fina gångarter som tyvärr varit skade drabbad sedan unghäst tiden... Hon har bestämda åsikter om saker och ting men är jääättteee snäll, ställer du ett barn bredvid henne så rör hon inte en fena. Simsa håller ställningarna i hagen och ser till att hinna äta upp så mycket hö som möjligt för dom andra :-)

Hon är lätt överviktig och har varit det större delen av sitt liv... Att rida är hon lyhörd och otroligt lättlärd, tuff i skogen och på hoppbanan... Hon älskar min mamma och hennes morots påsar, har lite agg mot mig som tränat henne ;-)

Simsa är lätthanterad och lättsam som individ, hon älskar mat och pyssel, arbetar gärna men maskar när hon kan ;-)

Pepper är hoppkanonen med enorma gångarter från Holland! Han är e. Indoctro - Voltaire, 1,73m i manke... En genomsnäll häst som har sedan han började lita på att jag var snäll blivit jätte go'. Han välkomnar en alltid när man kommer till stallet med hans basröst djupt nere som säger, hohohoho...hohohoho... En häst som gör en glad när man är sur, han är positiv till det mesta och trivs nog bra med sitt liv nuförtiden då det innehåller daglig utevistelse i ungefär 8-10 timmar i en stoor hage, en egen flock och mycket mat... I hans tidigare liv bestod dagarna av box, skrittmaskin, box, ridhus, box, skrittmaskin, box och mat däremellan. Har filmat honom när han kom hem och för första gången sedan han var tre år fick gå ut i en hage, han var skräckslagen och ville inte alls vara i den där jätte stora boxen... Rida i skogen, vad är det??? Hjälp det regnar ute, då hoppar jag över elstaketet på 1,40 stillastående och springer in! Gah, åska shit! Mama mia...  Tokiga svenska som lämnar mig ute i den här stora boxen utan väggar... Jag hade ingen plan på att släppa ihop honom med flocken på 7 hästar från början pga skaderisken utan hade hans hage bredvid flockens men tillslut hoppade han in till dom andra och sökte skydd mot alla stora träd och ovädret :-) Detta fungerade utmärkt och han fick gå kvar med sin nya flock. Tyvärr är han hingstig fortfarande och kan inte gå med ston som ev börjar bli brunstiga för då sker tjuv betäckningar på hög nivå.

Peppo är busfröet som man får många goa skratt åt, han går inte att lämna på gången för han kryper ur grimman och springer gärna ut om dörren är öppen... en påhittig kille med mycket hyss för sig ;-)... en riktig Emil...

Han är underbar att rida och är enormt elastisk, galopperar och rör sig som Albert Zoers Okidoki, dom är faktiskt jätte lika varandra... En kille som vill ha en mjuk ryttare som är bestämd i sin ridning för annars maskar han gärna undan arbetet om det går...

Han var inte så lätt att lasta när vi hämtade honom i Söderköping, två timmar senare var han i transporten... Hade väldiga problem med honom tills jag ringde ut David till stallet och bad honom lasta... Visst sa Peppo, klart jag följer bakom dig du är så snäll! När David lastade honom tog det en halv minut mot för mina två timmar...

En klok kille som kom hem den 30/4 2006.

Ja jag tänker fortsätta och presentera mina hästar en efter en...

Giselle är mitt lilla Fullblod e. Diaghlyphard - linjeavlad Northern Dancer i tredjeled. Sally som hon kallas (sambon som döpte henne på hemresan från Kil) är 1,60m i manke, bra exteriör, mamma till Mille. Inga märkvärdiga gångarter men rör sig trevligt med bra takt och balans. Älskar att löshoppa! Hon har mycket bra bakbens teknik och är välutbildad av tidigare ägare. Hon är lite lat och bekväm av sig när det kommer till arbete... Vi hade lite olika uppfattning om vem som var flockledare när hon flyttade till mig men det löste sig med tiden, hon blev riktigt trevlig i hanteringen efter ett par veckor. Betäckte henne 2005 med Camiell-Flamingo Z vilket resulterade i Camiell Q. Hon var en fantastisk mamma och uppfostrade antagonisten väl. Hon såldes dräktig till en familj som skulle satsa på avel men pga ändrade familje förhållanden så köptes hon tillbaka och då var mitt krav att även Mille skulle ingå i priset. Lite invecklat men det blev så iaf pga. olika anledningar.

Sally går tillsammans med Lady Kluck (heter Simona Q) i hagen och myser om dagarna. Sally är en väldigt framåt dam med bestämda åsikter och kräver ett starkt ledarskap av Matte :-). Hon är trygg och orädd med ett fantastiskt psyke.

En jätte go häst som älskar pyssel och allt som låter som havre, äpplen, morötter eller betfor ;-)

Sally ligger mig varmt om hjärtat och jag hoppas hon blir gammal som gatan ;-)

Fick som tidigare nämnts fel lön förra månaden. Det betalades ut kvälls ob ist. för natt ob... JA fick jag till svar av bemaningsenheten, -det gör vi en rättelse på och en extra utbetalning. Kyss mig någonstans! Utbetalningen uteblev, ringde upp lönekontoret igår och frågade var i hela fridens rättelsen av min lön tagit vägen då den ej heller fanns på denna lön! -Men vi har inte fått in någon rättelse från bemaningsenheten fick jag till svar. VA!!! Jag har stött på bemaningsenheten fem gånger... Den trevliga damen lovade att ta tag i det hela omgående. Idag får jag ett meddelande på mobilsvar av bemaningsenheten, -pga. att lönekontoret vart stängt så mycket i december så kommer rättelsen nästa år i januari. Jag ska inte skriva ramsan jag drog för mig själv, men det kan ni nog räkna ut själva...

STORT minus för Bemaningsenheten på Bodens kommun!

Bilden: Camiell Q i hagen. Ska ordna en bättre för denna är under all kritik.

Har fått ett jättebra tips om att skriva lite om varje häst, och det tänker jag göra...

Lilla Camiell Q (1,61m i manke, f. 30/4 -06) är en rolig liten häst. Min första egna uppfödning undan mitt välstammade fullblodssto Giselle (lyssnar till Sally), efter den mycket lovande hopphästen Camiell-Flamingo Z som tävlas och tränas av Peter Eriksson i svår klass med fantastiska resultat. Peter håller denna numera valack väldigt högt och siktar på OS nästa år. Giselle är efter Diaghlyphard - linjeavlad på Northern Dancer i tredjeled, bakom tredjeledet finns hingstar som Nearctic, Nearco, Native Dancer. När Giselle skulle betäckas var planen att betäcka henne med den fantastiska hoppförvärvaren Cortez som numera finns i trappalanda men hans små "yngel" finns fortfarande kvar på Askö stuteri i begränsad upplaga. När Sally inte blev dräktig fattade jag ett snabbt beslut om att byta hingst. Hade ingen aning om vad så jag satte mig vid telefonen och pratade med både Hans Barkewall (ASVH), Bo Helander och Flyinge. De var eniga om att mitt sto var välstammat med god exteriör men behövde en hingst med gott humör. Jo tack sa jag det har jag upptäckt, inte för att hon är besvärlig men hon har väldigt bestämda åsikter. Och det finns mycket hårda linjer i henne. Hade själv fastnat för just Camiell-Flamingo Z och For Feeling som Flyinge hade men behövde lite stöd och råd i mitt beslut.

Flyinge höll på dessa hingstar samt Quiet Easy och Cardento. Kvinnan på Flyinge som jag tyvärr glömt namnet på höll mer på Camiell-Flamingo Z pga hans goda humör och den mycket lovande hingst han var. Alla var ju fantastiskt fina men jag höll med om Camiell och så blev det när hon seminerades två dagar senare. Tur att man tog honom för han kastrerades samma år för pungbråck och blev ju valack.

Lilla Sally tog sig på första försöket och det höll sig till den 30/4 2006 då lilla Mille kom till världen någon gång mellan 4.00 och 5.00 på morgonen. Det var en långbent liten hingst med jätte långa kotor och vingliga ben jag möttes av morgonen efter. En stolt mamma som var lite trött och det med all rätt. Han började sin karriär som en Ronaldinho med väldiga kickar. Han växte till sig i kotorna efter mycket utegång för att stärka upp honom. Satte på honom ett ländtäcke med resår gjord när han var ute eftersom vi hade väldigt kallt, regningt och blåsigt här uppe under första månaden... Fick vara ute flera gånger om dagen och det gav tillslut resultat. Tiden gick och Mille växte så det brakade, han skildes från sin mamma och jag delade flocken så han fick gå med farbror Pepper. Mille tyckte att farbror Pepper var väldigt hård men rättvis och omtänksam. Men han tyckte bättre om Nice Light så han fick gå med honom också. Nisse även kallad var otroligt snäll med honom.

I våras lekte pojkarna i hagen och lilla Camiell sparkade i järnrören och fick en hovbensfraktur. Då trodde jag att det var kört om jag ska vara riktigt ärlig. Jag höll inte på att få in stackaren från hagen. Lastade honom morgonen därpå och åkte in på Atg kliniken där frakturen konstaterades. Jag blev imponerad av lilla Mille som trots all smärta inte behövde något lugnande alls. Han skötte sig exemplariskt. Dom gormade med honom och fick inte bra bilder, tillslut frågade dom om man kunde ställa ner hans hov i en vattenbalja på en förhöjning för att kunna rtg hovbenet, ja visst sa jag det är nog inga problem. Han satte ner hoven i baljan och stod stilla tills rtg var klar 5 bilder senare.

Vi åkte hem och han fick stå på box i 8 veckor, väldigt jobbigt tyckte jag men han fann sig snabbt tillrätta och mumsade sitt hö dagarna i ända.

Frakturen läkte jätte bra och idag är han helt återställd sedan 6 månader tillbaka. Inga men av den och kommer nog inte att få det heller :-)

Mille är en otroligt lättlärd kille som är lyhörd och samarbetsvillig. Han har fantastiska gångarter och det ska bli roligt att börja löshoppa om en månad :-)

Som 2,5 åring ska han ridas in lite lätt, mest sitta på och skritta runt lite. Planen för honom är championaten som 4 och 5 åring. Mycket kan hända under vägen men det är planen. Han ska visas på treårs testet och sedan kastreras när han vuxit ut som treåring.

Camiell Q är en go häst med ett stort hjärta som jag håller högt och tror mycket på!

Det är helt sjukt vilken varm månad vi haft här uppe i norr. Igår kväll var det 6,7 grader varmt, nu är det 5 grader varmt... tydligen ska detta hålla i sig till på lördag... börjar bli lite orolig för snön... det är ju snart julafton.

 Snön har packat ihop sig och ser mycket mindre ut än förra veckan men då var den kall och fluffig :-)

Jaja det blir nog bra innan det är färdigt...

Släppte lös mina kära finnspetsar igår på morgonen när jag skulle släppa ut mina kära hästar. Gick kalas bra, dom lekte och höll sig på gården. Skönt tänkte jag nu får dom vara ute lösa och göra i stort sett vad dom vill bara dom inte bökar och gör sig illa. Bufflarna kom ut (mammas golden r.) och då var friden slut, Lizzie drog som ett skott upp mot skogen och mina inkallnings försök var lönnlösta... Nalle kom snällt tillbaka och höll sig med mig tills tiken hade ståndskall på lilla ekorren... såg bara ett rött streck passera mig i 190 knyck, denna gång fungerade INTE inkallningen... ledsen matte tiken skäller och det innebär att hon har roligare än mig just nu! Jaja tänkte jag, får gå och hämta dom när stallet är klart och det jag gjorde. Mamma och bufflarna följde med för vi skulle gå en promenad i samma veva. Problemet var bara att finnarna hade förflyttat sig och var knäpptyst för ovanlighetens skull...

Jag lockade med jämna mellanrum men ingen hund dök upp... Vi gick iaf vår runda med bufflarna. Lockade en sista gång när vi närmade oss gården och då kom Nalle glad i hågen och undrarde vart i hela fridens vi tagit vägen... som han hade sökt... lättad att ha hittat den ena hör jag den andra lilla finnen skälla i buskagen bakom huset, jaha hade hon inte hittat en stackars ekorre till som krampaktigt hängde sig fast i trädet... snälla ta bort den där argsinta innan jag faller ner är du snäll... ungefär så såg den stackaren ut... Det var bara att koppla argbiggan och plumsa tillbaka upp på gården... Resultat av gårdagens promenad blev att matte promenerade och finnarna skällde ekorre.

Lilla Mille har arbetat igår, han är riktigt lättlärd och lyssnar jätte bra på rösten... Det blir spännande att se han utvecklas till en fullfjädrad tävlingshäst... Det är en lång väg att vandra men den ska bli väldigt rolig att vandra.

Ha de.