Lilla mor, vem är väl som du ingen i hela världen.

Min mamma är den största djurvän jag känner. Hon har som alltid satt ut mat till sina pippisar... efter många om och flyby's fick jag fota ;-)

Ut i skogen och rör dig, ska du se att allt negativt helt plötsligt är som bortblåst. Har du dessutom en eller två finska spetsar med dig kan du få röra dig ordentligt ;-)

Var på den dagliga promenaden idag i det underbara vädret, håller fast vid lagt kort och släpper kontrollen... hm... hallå någon finsk spets här eller... nä endast två golden som snällt följde med på rundan. Mina gangsters hade bestämt sig för att återigen skälla ut den gamla ekorren i samma träd som dagen före och dagen före det... Jag hoppas för ekorrens skull att han antingen är döv eller har införskaffat hörlurar med fm radio... Idag blev han utskälld av TVÅ spetsar i högform... snön kom alldeles för fort och för våldsamt i jaktmarkerna så finnarna får nöja sig med att skälla ekorre, järpe och någon tjäder om de har riktigt flyt en dag på grönland... annars får de hålla sig till ekorren. Nåja vi fortsatte promenaden i det underbara vädret jag och min mor... Inga hundar kom de har tydligen väldigt stora lock för öronen :-)

När vi sedan närmade oss ekorrens träd hörde vi knallkorkarna som stod kvar vid samma träd och gafflade i kör med varandra... Nallis kom tillslut och var jätte lydig fick han höra... Inte ett spår efter tiken som helt plötsligt var borta... Jaja sa jag, hon har smitit till Petterson och blandisen Fia, förstås. Får ta bilen och hämta henne, j*la hund, hopplösa tikskrälle!

Vi promenerade ner mot gården och blev mött av en överlycklig finska som undrarde vart vi tagit vägen, som hon hade sökt... Jag fick bita mig i läppen och be tiken så mycket om ursäkt för alla hemska ord jag sagt om henne...

Väl nere på gården fick jag skynda att sätta in hundarna i bilen för lilla Camiell, hingsten, hade rymt till stora Simona, den konstant brunstiga märren på nära 1,70m i manke. Tack gode så är hon för ovanlighetens skull inte brunstig nu. Sen kunde jag andas ut och styra kosan hem och till palten som jag längtat efter ett bra tag.

Det var dagens äventyr på grönland...

Ciao.