Miro kan jag skriva en hel bok om. En helt underbar ponny med ett hjärta av guld och glimten i ögat. Han mätte 144,5cm i manke och var efter Värends Pedro (elit) - Maraschino - Wotton Bracken.

Tårarna rinner ofta när man tänker tillbaka på denna underbara häst. Miro är hästen som betytt mest av allt i mitt liv, min ängel. Han köptes nere i Ystad hos Leif-Göran Rassmusson som på den tiden (1992) födde upp välstammade New Forest ponnyer, han tävlade även i fyrspann på SM nivå med ett spann som bestod av fyra vita New Forest ponnyer. Vi åkte dit för att titta jag och min mamma. Ponnyn som fastnade i mitt hjärta på en gång var Miro, en oinriden 6 åring som i och för sig var mycket tömkörd och kunde mycket från marken. Leif-Göran hade två ponnyer som inte passade in i fyrspannet då dessa var bruna och den ena var Miro och den andra var hans halvbror Dino Step som jag tror var efter Fellow om jag inte minns helt galet. Dino Step hade väldigt fina gångarter och hade kunnat gå långt som dressyr ponny, han var 4 år och så här i efterhand så hade han nog varit lättare att hantera för mig... men Miro var ponnyn som jag fastnade för första gången vi såg varandra i ögonen. Min mamma hade hoppats på Dino Step men eftersom att jag betalade halva ponnyn själv så var jag ju tvungen att få bestämma lite mer kanske :-)

Miro kom hem till norrbotten i augusti 1992, dom hade då ridit in honom lite lätt och han hade även (stackaren) fått vara med på ridläger under sommaren.

Miro min Miro, han var en kille med mycket nerv och en turboladdad motor. Skorna glödde under ridpassen och ja det var inte en så bra kombinaton med en grön 11 åring på en gröönare 6 åring om man säger så. Men min mamma hjälpte mig oerhört mycket och det är jag oändligt tacksam för. Hon tömkörde och red honom mycket och lämnade honom även på tillridning och utbildning hos Maria Eriksson i Kalix. Detta var mycket värt. Vi tränade även för Maria flitigt och tack vare det slutade nog denna saga lyckligt trots allt.

Vi var på många sken turer jag och Miro, han missförstådd och otrygg med mig på ryggen och jag otrygg men tuff tillika... Han bockade och härjade mest varje dag första tiden, ibland satt jag kvar och någon enstaka gång inte. Men det är inget negativt som inte har något positivt med sig, jag blev en fena på att hålla mig kvar och balansen blev grym ;-)

Nåja vi kom vidare från detta och tillslut och många turer hann passera under åren... Min mamma tyckte vi skulle göra korv av honom när jag föll av och landade på huvudet och fick en rejäl hjärnskakning, men jag grät hejdlöst och så var den faran över... Det var ju faktiskt mitt fel för jag styrde honom mot ett dike i full galopp och satt inte kvar när hoppkanonen spänstigt hoppade över... Detta fick min mamma reda på först ett par år senare :-)

Miro var min drömhäst som har största delen av mitt hjärta, vi har haft mycket roligt under åren och tävlat till La hoppning och Lb dressyr. Denna ponny hade kunnat gå hur långt som helst med en rutinerad ryttare som inte hade så dåliga tävlingsnerver som jag... Vi tränade 1,30m banor och enstaka hinder på 1,35m. Han hade en enorm kapacitet och en hoppteknink många skulle betala dyra pengar för att få på sina hästar... Miro var en häst som var självgående, turboladdad och fantastiskt rolig på alla de sätt...

När han kom hem så var jag ofta inne i boxen med honom och borstade, han försökte ofta knuffa ut mig genom dörren och jag förstod inte varför... han var ju kissnödig för bövelen! När jag förstod det gick jag snällt ut och tittade åt ett annat håll tills han var klar... Vi hade hästhagen nära byavägen och han lärde sig vilka tider jag kom hem med skolbussen, exempelvis så slutade vi halv fyra på tisdagar, min mamma såg han vandra upp en stund innan bussen skulle komma och där stod han och kikade efter bussen tills den kom och jag klev ut och gick in i hagen och hälsade... Han var min bästa vän, en vän som man bara har en gång i livet. Han var/är min ängel och kommer alltid att vara kungen i mitt hjärta.

Tyvärr var han skade drabbad i vänster fram och även detta stoppade hans tävlingskarriär. Men han var en sann vän och det är mer värt än en massa rosetter...

Tyvärr fick Miro cancer i skapet och detta gjorde att han fick ont och inte kunde kissa. Inget fanns att göra då jag inte ansåg det rätt att ha honom på sulfa hela hans liv. Den 3 april 2003 somnade min vän in hemma på gården, det var det tuffaste beslutet jag tagit men även det bästa. Kan låta konstigt men jag tror inte att någon vill se sin vän lida.

Miro Step var min älskade vän som jag alltid bär och håller honom varmt i hjärtat.

 

Monica

24 december 2007 10:23

Jaa du denna ponnytid..
Den har allt många galna roliga
tokiga o helt underbara minnen
i bakfickan.. herrejesses vilka
upptåg man hade för sej.. ;)

 

Tess

24 december 2007 16:47

Ja, ponnytiden är det roligaste i livet! Man skulle kunna skriva en hel bok på 600 sidor om alla galenskaper man hittade på :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jisses vad tiden bara rasar iväg på dagarna, har inte hunnit vara in här på vääldigt länge nu...   Här uppe i norr lyser solen och snön börjar sakta men säkert tina bort. Hundarna ligger och solar i snön och njuter av värmen, hästarna sover ute i sol...

Börjar väl med gårdagens trav i Boden. Daler hoppade tyvärr, kusk och häst var inte riktigt överrens. Han är ju inte så lättkörd lilla Daler. Lira då, ja lilla Lira Launcher med sina små hyss i planeten. Hon är ju grön och svammlar mycket i värmning ...

Idag har Nisse gått intervaller på isen. Känns dunderfin förutom karlederna bak. Försöker hålla mjukt med kådsalva men nu har han dessutom fått sprickor båda bak på ballarna. Blir inte klok på detta, stackars häst han blödde när vi kom in efter passe...

Vädret är helt underbart idag, strålande sol minus 25 grader. Gruvar mig för morgondagen men det går säkert bra... Junior ska linas idag, Peppo och Nisse har vilodag= vilodag för mig :) Ska ut med hundarna nu en sväng, dom är inte alltför sugna på lå...

Vilka härliga dagar det är nu med strålande sol, glittrande snö och bitande kyla :) Fotade lite igår men har nu ställt om kameran då bilderna inte var till belåtenhet så jag tänker fota lite idag också i det vackra vädret.   Nisse ska gå sina interv...