Det har gått vilt till kan man utan att överdriva säga om dagen i stallet... Satt och pratade med min kära mor när hon plötsligt utbrister H*VETE! Va sa jag, tänkte va e de nu da... Men en häst kommer ju skenandes utan kusk! Aha nu startade reaktionen hos en mycket trött Tess efter gårdagens tjejkväll. Han har sparkat ihjäl M-Å, nej sa jag. Han kommer ju springandes där borta vid hagen. Ut i full kareta, in i bilen, bakom hästen. Jag hann se när han drog iväg upp efter motionsslingan som går över berget, min kära mor hon styrde sin kosa mot byn. Men denna pålle han är klok som en ko så han undvek byn idag, tack och lov! Gu vet hur detta slutat annars... Nåja iaf så följde jag bakom honom upp över berget med min LÅGA lilla mercedes c-klass och tänkte i varje kurva. SHIT nu har fanskapet vänt och kommer att kvadda min bil! Men jag klarade varje kurva tur nog. Hann ikapp honom efter knappa tre kilometer och följde sedan på behörigt avstånd efter med full övertygelse om att han snart skulle vända och kvadda min bil. Kunde pusta ut efter ytterligare tre kilometer när jag var tvungen lämna bilen för att förfölja honom till fots pga min LÅGA bil som inte tog sig fram efter den gamla traktorstig han valde att springa efter. Kan bara säga att detta var inte lätt idag, var inte i mitt livs form precis... Nåja sprang den dära dryga en och en halv kilometern. YES han voltar runt runt på vändplanen, operation fånga chockad häst påbörjades. TUT, men va f**! Min kära mor kommer och kör efter denna skit väg mer chockad än hästen såg de ut som. Och vad händer, jo det som jag planerat inte fick hända. Han skenar rakt in i skogen med vagn och hela h*vete. Kan också förtydliga att just denna del av skogen innehåller en STOR björnhane som spankulerar lite här och där... Nä sa mamma jag går så han inte springer över dig. Åk och hämta M-Å du och ta med er bussen så vi får hem eländet, men han går inte att lasta ju. Jaha då var det de då... Hade jag förträngt... Jag går sa jag, åk nu och skynda dig tillbaka. Var inte orolig för att promenera efter hästen om de inte vore för denna satans björn som strövar omkring just här. Nåja tänkte jag, får väl hoppa upp på fanskapet som orsakat att jag hamnat hära och rida hem då. Ha, lagomt korkad man är när man försöker övertyga sig själv om att det löser sig isf. Känner sig väääldigt sårbar utan bössa i såna lägen måste jag erkänna... Hade gärna haft slugg i fickan å en hagelbössa på axeln idag. Så kommer jag på när jag vandrar där i urskogen att shit dom jagar ju älg hära nånstans. Bara dom inte skjuter hästen. Ringer jaktledaren och meddelar var jag är och var hästen sågs senast. Det är ingen fara svarar han, vi är inne i stugan och äter. Sköönnt! Nåja jag fortsätter min vandring och hittar tillslut pållen med vagnen vält på sida. Shit hur ska detta sluta tänkte jag i mitt stilla sinne där jag gick och pratade för att se hans reaktion när jag närmade mig. ÄNTLIGEN kommer nån och räddar mig såg han ut som när jag sträckte mig efter tömmen. Ptroo vännen, stå nu stilla sa jag så ska jag hjälpa dig loss. Klart jag står stilla tänkte han nog få bara lös mig. Hua så obehagligt detta var! Jag började tråckla lös remmarna vilket inte var lätt med tanke på att selen dragits halvvägs under magen. Vet inte vart jag fick kraften ifrån men jag lyckades välta tillbaka vagnen på rätt kurs med en hand, den andra höll jag ju i tömmen. Han började steppa lite, nädu sa jag nu måste du allt lita på att jag hjälper dig från detta och stå helt stilla lille vän. Jaja men skynda dig lite iaf. Inte kul detta... Fick lös hästen och strök honom i pannan, han körde huvudet i famnen på mig och var nog lättad över att äntligen vara lös. Lämnade vagnen som mirakulöst nog var hel och vandrade neråt efter Nallens stig... Berömde och pratade med honom hela tiden och tillslut så lugnade han sig, ja han försökte ju inte på något sätt slita sig eller så, gick hela tiden snällt bakom mig med huvudet vid axeln och frustade rejält. Vi kom ner till vägen eller traktorstigen som det är och vandrade mot motionsslingan. Gick dryga kilometrar tills mamma och M-Å hämtat vagnen och kom efter sedan. Måste säga att jag blev imponerad av denna pålle som annars är en riktig fjant för allt möjligt, cool och klok är han. När det var knappa tre kilometrar kvar hem kom dom äntligen med vagnen och vi selade på för att skritta hem. Otroligt nog höll allt, det som gick sönder var spännena längst ut på tömmarna, de som håller ihop dom. Det gick av men annars var allt helt. Nu har hästen väldigt ont i sin kropp såklart, ska massera han lite lätt imorgon. Är skinnflådd ovanför hasen där tömmen skaft honom. Får se hur han ser ut i sina ben imorgon...

Och vad startade allt detta? Jo, i veckan kom en liten tuff nordis som är hingstigare än en gris hem från Karlstad. Han hade gått rakt genom tråden i deras beteshage och tjorvat och härjat så han fastnade i vagnen när han började att sparka stackars Gor som det hela handlar om. Pang bom så var kedjereaktionen igång.

Nä nu är jag trött i ögat, en kvällstur me vovvarna och sedan bums i säng.

Ciao.